Vild iris av Louise Glück

Årets Nobelpristagare fick Pulitzerpriset för denna diktsamling som gavs ut i USA 1992. Här är trädgården inte en vilsam plats utan snarare en konfliktzon. Glück låter växterna tala utifrån sina tilldelade roller. här finns den ”traumatiserande snödroppen, den koketta vallmon och det förbannade ogräset”. Växterna bildar en kör och har samma funktion som i den grekiska tragedin - att uttala sanningar som ingen annan kan uttala. Precis som Jamaica Kincaid läser Glück frökataloger frenetiskt, som en grogrund för drömmar om en fin trädgård. Katalogerna inspirerar till ett blomsterspråk och ger uppslag till tankar om litteratur.

Så här kan det låta i titeldikten:

Det är fruktansvärt att överleva

som ett medvetande

begravt i den mörka jorden.

Sedan var det över, det man fruktar: att vara

Boktipset presenteras i samarbete med Stadsbiblioteket Göteborg.